SalongK.se

Här är historien om indiska Kiran, som ärvde sysslan att tömma en hel bys latriner för hand. Ett arbete menat för de medborgare som står allra lägst i rang i landet.

Textstorlek

Samhälle Vid 16 årsålder var hon tvungen att gifta sig. Och när hon fyllde 18 ärvde hon sysslan att tömma byns latriner av sin svägerska.

– Hon sa att det var min lott i livet och att jag var tvungen att göra det, som generationer av kvinnor i vår by gjort före mig, säger Kiran och fortsätter:

– Jag fick 10 rupier per månad och lite bröd för att tömma latrinerna. Jag hatade att göra det. Jag blev sjuk av det, fick utslag och allergier. I vår by var det 26 kvinnor som utförde den här sysslan. Men nu är det ingen som gör det längre – vi har alla slutat.

På den indiska landsbygden, till exempel i den stora delstaten Madhya Pradesh, finns många byar där man fortfarande praktiserar latrintömning för hand.  Detta trots att det enligt Indisk lag är förbjudet att ha den typen av toaletter som kräver manuell tömning.  95 procent av de som utför denna smutsiga och kränkande syssla är dalit-kvinnor.  Daliterna är, en stor grupp människor som fötts utanför de fyra stora grupperna i kastsystemet. Felaktigt kallas de ofta ”kastlösa”. Själva kallar de sig daliter, vilket betyder ”de förtryckta”.

Kiran, som idag är 32 år, är en av dessa kvinnor. Tidigt varje morgon gick hon från hus till hus i sin by Bhourasa och för hand tömde andra människors torr-toaletter. Ingen i byn ville veta avhenne och hennes barn kunde inte gå i skolan på grund av diskriminering.

För att hjälpa dessa kvinnor och visa på att latrintömning inte är ett yrke utan en omänsklig sedvänja som upprätthålls på grund av kastsystemet i Indien, driver ActionAid projektet ”Garima”. Namnet betyder värdighet och det är just den känslan man vill förmedla till kvinnorna.

– ActionAid kom till vår by och pratade med oss om våra rättigheter. Jag insåg att jag också har rätt till utbildning och att jag kunde tjäna mer pengar. Den 21 februari år 2002 deltog jag i en demonstration som slutade med att vi brände våra korgar. Sedan dess firar jag den dagen som självständighetsdagen varje år, säger Kiran stolt.

Garima har hittills befriat minst 2500 kvinnor från sysslan i nio distrikt. Sammanlagt finns 50 distrikt i delstaten Madhya Pradesh och målet är att befria dem alla. Kvinnor med bakgrund som latrintömmare är drivande i projekten, framför allt genom att åka runt och tala med kvinnor i andra byar som fortfarande utför sysslan.

Inom projeketet arbetar ActionAid även med andra problem i oberörbarhetens spår. Ett stort delprojekt är att förändra livet för daliternas barn och se till att även de ska kunna gå i skolan och få en framtid.

Sedan Kiran aktiverade sig i Garimaprojektet har hon fått jobb på en förskola och hon är mycket stolt över vad hon har åstadkommit.

– Allt är helt annorlunda. Vi har en helt annan ställning i samhället. ActionAid hjälpte mig att söka stipendier till skolavgifter. Nu går våra barn i skolan, precis som de andra barnen. Vi kan till och med få hjälp av polisen! Tidigare levde vi som slavar. Nu är vi fria, berättar hon avslutningsvis.

Läs mer om ActionAid och deras viktiga arbete på www.actionaid.se