SalongK.se

Sarah Dawn Finer blev tack vare Melodifestivalen känd över en natt. Från att ha körat bakom andra artister i årtal står hon nu för första gången på egna ben som soloartist. För SalongK.se berättar hon om flytten till New York, prestationsångesten och hur viktigt utseendet egentligen är i musikbranschen.

Textstorlek

Intervju Sarah Dawn Finer kan vara Sveriges före detta mest kända doldis. I flera år körade hon bakom andra, väl etablerade artister och hade också huvudrollen i flera musikaler men det var få som visste hennes namn. Den 24 februari 2007 ändrades allt, då hon syntes i över två miljoner tv-apparater över hela landet och kunde vinka adjö till anonymiteten för gott. Melodifestivalbidraget ”I Remember Love” blev etta på svensktoppen och albumet, ”A Finer Dawn” gick rakt in på andraplatsen på albumlistan.

Jag får Sarah på tråden en solig förmiddag i slutet av juni. Hon är tillfälligt ledig innan sommarens alla turnéer och framträdanden ska gå av stapeln men av det förmodade avkopplandet i hängmattan hörs ingenting. Tvärtom, Sarah riktigt sprakar av energi. Hon pratar mycket och ger så långa och eftertänksamma svar att jag i slutet av intervjun i det närmaste har skrivkramp.
- Jag tror att jag var en person som många sett förut i andra sammanhang men de kunde inte sätta fingret på exakt vad, svara Sarah på min fråga om hur Melodifestivalen påverkat hennes karriär. Nu fick människor en låt som de kunde förknippa med ett ansikte, Melodifestivalen är ju ett enormt fönster på det sättet. Jag är bara glad över att det gick så bra som det gjorde!

Sarah växte upp i ett kollektiv i Stockholm där musik, dans och sång alltid fanns närvarande. Hennes mamma Francine är danspedagog från New York, pappa David medicinsk journalist från London och storebror Rennie Mirro välkänd musikalartist. Sarah pluggade på Adolf Fredriks musikskola, sjöng i körer och jobbade som barnskådis innan hon ställde sig bakom svenska artister som Eric Gadd, Stephen Simmonds och Agnetha Fältskog. Under 2003 flyttade hon tillfälligt till New York, där hon började skriva låtar på allvar.
- Jag behövde hitta mig själv och reda ut vem jag var utanför jobbet, berättar Sarah. Jag hade konstant sjungit och varit ute på turnéer i flera år och behövde en paus. Jag skrev min första låt, ”The Other Woman”, när jag var 11 år. Jag har alltid skrivit på engelska, det är mitt kreativa språk. Jag har däremot sjungit på svenska med andra artister men jag har svårt att tro att jag skulle göra en platta på svenska, det skulle i sådana fall bli ett album där jag tolkar mina svenska favoritsånger.

Ditt debutalbum ”A Finer Dawn” leker lite med ditt efternamn. Är det en titel som du har gått och klurat på länge?
- Nej, det är ett internt användarnamn som vi har använt i familjen i många år. Samtidigt ville jag med titeln på albumet visa att jag har anlänt som soloartist. Det är en ny dag, en ny chans och en ny möjlighet.

Vilken är din favoritlåt på skivan?
- Jag gillar ”Out of the Darkness” jättemycket, jag känner mig stärkt när jag sjunger den. ”Some Kind of Peace” är också en stor favorit eftersom den är så rå, desperat och sorgsen. Självklart har också ”I Remember Love” en speciell plats bland favoriterna, den blev ju startskottet för hela skivan.

Hur känns det att vara soloartist när du har körat bakom andra musiker så länge?
- Det är faktiskt ingen större skillnad, jag har alltid hållit på med egna projekt vid sidan om. Det är världens bästa skola att köra bakom andra artister, man lär sig hur branschen och pressen fungerar. Samtidigt är det ensammare nu, jag är van vid att turnera med band och trivs bäst i en grupp. Det blir lätt mycket dödtid och då är det roligare att ha några stycken omkring sig att prata med.

Känner du någon press på att du måste sälja många skivor?
- Nej, för den biten kan jag ju inte göra någonting åt, jag kan bara koncentrera mig på att göra musik. Branschen har förändrats enormt mycket de senaste åren, man säljer inte lika mycket skivor längre till exempel. Jag tycker om att spela direkt inför en publik, jag tror att såna gigs kommer att bli allt viktigare när man ska marknadsföra en artist. Jag älskar att spela live, det är det jag är bäst på.

SalongK.se är ett rum för kvinnor på nätet och handlar mycket om systerskap. Finns det systerskap i musikbranschen?
- Ja, faktiskt mycket mer än vad folk tror. Det finns en idiotisk tanke om att vi inte alls kommer överens eftersom vi är konkurrenter. Jag har jobbat med flera kvinnliga artister som jag har enorm respekt för och de har respekt för mig. Man lyckönskar varandra och är kompisar också privat.

Musikbranschen är känd för att fokusera mycket på utseende och image. Är det någonting som du märkt någonting av?
- Jag tänker inte så mycket på det, även om jag vet att det är så. Jag vill vara fin för min egen skull när jag uppträder, inte för att någon har sagt till mig att jag måste se ut på ett visst sätt. Jag kan inte ta något ansvar för vad branschen tycker är rätt och fel image, jag kan ju bara vara mig själv. Det pågår så mycket i den här branschen som jag inte förstår mig på och har valt att inte engagera mig i. Jag kan inte hålla på och titta på mig själv utifrån, då skulle jag inte fungera kreativt. Branschen har sitt tycke och smak, jag har mitt. Jag tror att man först och främst måste bli tillfreds med sig själv och sin egen ambition – man kan inte göra exakt alla nöjda.

Vad är det roligaste du har gjort som artist?
- Oj, det finns jättemycket roliga saker som jag har gjort! Det var till exempel jättekul att samarbeta med Putte Wickman och med Moneybrother, jag hittade en helt ny publik tack vare dem. Att sjunga bakom Peter Jöback var också roligt. Fast det är självklart svårt att toppa Melodifestivalen i Gävle, jag hade ingen aning om att det skulle gå så bra. Jag menar, jag grät ju till och med i tv! Det blir inte mer ärligt än så.

Hur ser planerna ut för framtiden?
- I höst ska jag turnera tillsammans med en annan artist men vem det är är hemligt. Jag bestämde mig för att inte köra igång en stor sommarturné. Jag vill att plattan ska mogna och spelar också hellre inomhus, inför en sittande publik. Sen blir det en julturné i vinter.

Vad ska du göra i sommar?
- Jobba, bland annat med Rhapsody in Rock. Sen tänkte jag försöka ta körkort också!