Alkoholist? Javisst! Men inte trist!

I dagarna kommer Camilla Kuylenstierna ut med boken ”ansvarsFULL” som handlar om hennes eget liv. Och vilket liv sen.

Det handlar om att vara barn till grava alkoholister, om att bli placerad på fosterhem, en treårings taxifärd genom stockholmsnatten, en mor som brinner inne, Camilla’s eget kraftiga alkoholberoende kombinerat med en fantastisk karriär. Bland annat. Vi träffade henne över en kopp kaffe.

Hej Camilla, grattis till boksläppet. Det är i grunden ingen rolig berättelse du har att komma med, varför väljer du att publicera boken?

För att jag vill avdramatisera sjukdomen alkoholism för att vi alla ska våga prata om den. Det man inte pratar om finns ju inte och det som inte finns kan man heller inte göra något åt. Vill samtidigt uppdramatisera vad som händer om vi inte åtgärdar det enorma missbruk vi har, av både alkohol och droger i Sverige. För det härliga är att även om det kan vara lite buckligt så går det alldeles strålande att göra något åt det – det är jag ett bra exempel på.

Du skriver att du på en vanlig tisdag kunde hälla i din så mycket alkohol att du fick minnesluckor, likväl gick du till jobbet dagen därpå och var högpresterande, hur gick det ihop?

Jag hade då inget val – i något av fallen. Dricka gjorde jag p.g.a. jag då inte visste hur jag skulle få hjälp att sluta och upp var jag tvungen att gå för att överleva. Mitt arbete var ju där jag fick både bekräftelse samt kunde tjäna mitt uppehälle. Gränsen mellan leva och överleva är hårfin ibland.

Var det ingen i din omgivning som såg att du var på väg neråt?

Jo, det var det och några få hade modet att på ett kärleksfullt sätt konfrontera mig. Men jag var inte redo att lyssna de första åren då konsekvenserna inte blev tillräckligt stora. Konsekvenser, hur konstigt det än kan låta, är en alkoholists bästa hjälp då dessa starkt markerar att ”nu är det dags att be om hjälp!”. Så till de som har alkoholberoende i sin närvaro; säg något. Det är det bästa ni kan göra för dem.

Hur mycket drack du egentligen?

Oj, det varierade. I början var det som vilken partyblandning som helt; några glas vin, lite drinkar, ett par shots. I slutet hade jag degraderat min konsumtion till 3,5or (som man köper i vanliga butiker). Men det går alldeles utmärkt att bli full på dessa med. Det är det fler än jag som vet.

Hur definierar du en alkoholist?

Min definition är att den som trots upprepade negativa konsekvenser av ditt drickande inte slutar. Och med negativa konsekvenser menar jag att familjen klagar, arbetsplatsen blir lidande på ojämn prestation/sjukskrivningar, kroppen tar stryk, man känner sig olycklig, sociala sammanhang väljs bort etc. Det behöver alltså inte vara konkreta olyckor utan en rad känslor/händelser. Som ett pärlband av olust.

Du har varit nykter sedan 2005. Vad har du för relation till alkohol idag?

Min relation till alkohol är att den som utan att fara illa eller göra andra ont absolut ska få njuta av detta. Men jag har en enorm respekt för alkohol då var 7-10e person i Sverige har ett alkoholberoende. Jag önskar att de som inte vill/kan dricka ska få göra det utan att bli så oerhört ifrågasatta. Själv dricker jag ingenting som kan äventyra min nykterhet; inte ens alkoholfritt öl eller vin då t.o.m dessa påverkar mig mentalt.

När man ser dig och talar med dig så är du så långt ifrån sinnesbilden av en alkoholist som man kan komma. Du är fräsch och utstrålar energi. Hur var det under tiden det begav sig? Kunde man se dig på en parkbänk i stan i lortiga kläder?

Detta är den största myten av dem alla; att man ska kunna se när en person är alkis eller inte och att vi oftast sitter på parkbänkarna. Det är bara ca 5% som är så offentliga med sitt bruk. Vi andra är precis som vilken människa som helst med familj, barn, utbildning, yrken. Aloholism är en totalt demokratisk sjukdom som skär genom alla skikt i samhället utan att ta hänsyn till vare sig social status, inkomst, kön, ålder, sexuell preferens eller annat vi tror är viktigt.

Adligt efternamn, privatskola, lägenhet på Östermalm och raketkarriär. Hur vanligt är det?

Det är nog vanligt att detta hänger ihop och alkoholism är lika vanligt i dessa grupper som andra. Tyvärr är det oftast lättare att gömma sitt missbruk om man har en ”högre” social status, mer pengar och större makt i samhället. Ju högre upp desto färre är det som vågar säga till.

Idag arbetar du med att hjälpa människor ur sitt alkoholberoende och är bland annat utbildad interventionist, vad är det?

Interventionist är en profession som kommer från USA, där jag också utbildat mig. Det är ett yrke där jag hjälper grupper av anhöriga att på ett kärleksfullt och holistiskt sätt adressera den som har alkoholproblem (kan vara andra typer av beroenden också). Enligt den metodik jag arbetar med tar alla sitt ansvar, både den beroende samt de omkring för att hitta ett nyktert och härligt liv. Interventioner rekommenderas inte att genomföras utan utbildad interventionist då detta kan gå illa. Ni kan läsa mer på min företagshemsida calmintervention.com.

I inledningen talade vi om att din historia inte är särskilt rolig. Med facit i hand så sitter du ju här och utstrålar livskraft. Betyder det att allt är frid och fröjd nu? Slutet gott, allting gott?

Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Mitt liv på det stora hela är ju såklart betydligt mycket bättre, en milsvid skillnad. Livet händer ju fortfarande. Däremot tycker jag det är mycket lättare att hantera livets berg och dalbana nu då jag skaffat mig så många verktyg att jobba med. Men det gäller att jag är uppmärksam på vad jag gör och hur jag beter mig varje dag så att jag inte faller in någon offerroll, vilket kan vara lätt. Och självklart begår jag misstag men försöker nu att ta tag i dessa såfort jag kan.

Vad har du för råd till den som känner att alkoholen tar för stor plats i livet?

Våga tala med någon du har förtroende för, be om hjälp. I min bok finns längst bak länkar till olika personer/organisationer där hjälp finns. Det enda du riskerar är att vara nykter ett litet tag längre än du tänkt ;-)

Och till den som har en anhörig som dricker för mycket?

Ta aldrig en diskussion en-mot-en med en alkoholberoende då denna alltid kommer att vinna p.g.a. sjukdomens manipulativa karaktär. Samla istället en grupp av, för den beroende, viktiga personer och gör det tillsammans. Kontakta gärna CALMIntervention för hjälp om ni känner att det behövs. Ni måste ju också ha alternativ till behandling etc. om den beroende gå med på att ta hjälp.

Om du med en kort skall sammanfatta huvudbudskapet i din bok, vad vill du berätta?

SLUTA SKÄMMAS! Vi har alla något i vår ryggsäck – och nästan allt går att lösa om vi bara blir beredda att titta på det. Människor är som de är utav olika anledningar – dock ska dessa inte användas som ursäkter utan som verktyg för att kunna skapa sig en eget lyckligt liv.

VÅGA BE OM HJÄLP – det finns massor av människor som vill hjälpa till.
ANSVAR ÄR SUPERHÄFTIGT – att kunna svara an på det som händer oss, vem vill inte kunna det?

Till sist, det är inte särskilt många som med högt buret huvud går ut och meddelar att hon är alkoholist, du verkar inte skämmas ett dyft. Är det konstigt att fråga varför?

Inte alls en konstig fråga – snarare normal med tanke på dagens alkoholkultur. Anledningen till att jag inte skäms är för att jag kommit till insikt med att det inte hjälper, vare sig mig eller andra. Det jag gjort fel försöker jag ta ansvar för och ställa till rätta. Att jag ärvt sjukdomen alkoholism, tagit mig ur den och nu försöker hjälpa andra så gott det går – det är jag enbart stolt över!

VINN CAMILLA'S BOK!

Hör Camilla berätta delar av sin historia i P4 MÖTET.

Se Camilla i TV4 Nyhetsmorgon

Titel: ansvarsFULL
Författare: Camilla Kuylenstierna tillsammans med Christel Dopping
Förlag: Bladh by Bladh