När var du riktigt modig senast?

Jag skall dingla med benen tills jag ser stegen som en möjliggörare att nå högre höjder snarare än ett tortyrredskap.

Jag ogillar (läs är livrädd för) allting som innebär höjder. Jag använder oblygt alla förhandlingstrick jag kan för att få någon annan i familjen att utföra sysslor som involverar stegar. Min goda vän Åsa har en annan, mycket bättre strategi för att hantera rädslor.

Förra veckan seglade vi, en grupp vänninor iväg för att spendera helgen tillsammans.  Efter ett par timmar frågar kapten om Åsa vill klättra upp i masten. Åsa som varit förkyld hela veckan och dessutom är lätt sjösjuk växlar hudfärg från ljusgrön till likblek och verkar inte tycka att kaptenens erbjudande var särskilt lysande och lämnar erbjudandet obesvarat.

Efter tio minuter ser vi dock Åsa stå vid masten och kränga på sig ett sele samtidigt som hon fortfarande likblek nu tuggar på underläppen. Långsamt börjar hon klumpigt ta sig upp i masten.  Halvvägs sätter hon sig och dinglar med benen på en bom och blickar ut över sitt unika perspektiv på vår vackra skärgård. Likblekheten och grönheten är som bortblåst, nu skiner Åsa istället i kapp med kvällssolen och skrattar och tjoar bubblande glad. Hon klättrar sedan lätt och smidigt upp hela vägen till mastens topp och tar ett foto på oss andra.

För Åsa är mod en vana. Hon verkar koppla känslan rädsla vidare till spännande utmaning. Om man som Åsa antagit och lyckats med utmaningar tillräckligt många gånger så lär man sig att det är berusande, befriade och berikande kul att tänja på gränserna för vad man kan, vill, törs och vågar.

Hur hög var masten undrar du nu säkert nyfiket. 20 meter. Jag repeterar, 20 meter!

I sommar ska jag vara mer som Åsa och vinkla upp stegen mot taknocken och sitta där uppe och dingla med benen tills jag ser stegen som en möjliggörare att nå högre höjder snarare än ett tortyrredskap. 

Vad skulle du göra om du skulle streacha dig själv och göra någonting riktigt riktigt modigt?

Jag lämnar er med ett av mina favoritcitat som jag har har stor glädje av när jag försöker strecha mig själv.

”In order to fly, you have to give up the ground you are standing on.”

Elia Wise, Letter to Earth