Recension: Profetmorden

Profetmorden är starten på en serie deckare om sex böcker. Mitt intryck är att den är skriven i första hand för en inhemsk publik.  Mehmet Murat Somer har skrivit en deckare som påminner om amerikanska kioskdeckare. Avskalat och korthugget. Viljan är god, resultatet sämre. Men som författaren sagt i en intervju, denna genre är obruten mark i Turkiet. Det märks. Författaren har mycket att lära.  

Mehmet Murat Somers tar sannolikt en risk när han väljer ett ämne som är så haram, förbjudet, i islamiska Turkiet.

Händelsernas centrum är Istanbul, dess mörka sida med klubbar där transvestiter tillfredsställer männens omättliga åtrå och lustar. Huvudpersonen leder en sådan verksamhet. Hon är transvestit, beskriver sig själv som en Audrey Heburn-typ, ägnar sig åt thaiboxning och squash och klär sig i latex, paljetter och minikjolar. Något motsägande i mitt tycke.

Offren, de är flera, är transvestiter vars manliga namn härstammar från berättelser ur Koranen. Läsaren får det förklarat för sig. Och det är ett genomgående problem. Det är mycket som förklaras i stället för gestaltas.
Bokens hjältinna, som får mig att tänka på Tin-Tin, konstaterar inför planeringen för att fånga mördaren: ”Jag hade tagit med mig allt som kunde behövas för uppdraget och lite till. En resväska fullproppad med spionutrustning.” eller ”Men ännu inga konkreta bevis.”

Personteckningarna har inte Mehmet Murat Somer lagt ner mycket arbete på. Kvinnor, män eller transor – de förblir platta. Huvudpersonens side kick, transan Ponpon, blir något mer levande. Henne hade jag velat lära känna.
Likaså miljöerna är torftigt presenterade. Jag vill in på klubben! Istanbul skildras genom namn på gator och torg. Jag saknar ljud, lukt, färger – atmosfär. Närvaro saknas.  

”Miss Marple möte Lisbeth Salander i Istanbuls undre värld”, läser jag i en presentation. Jag beklagar, det är att ta i. Mehmet Murat Somers tidigare karriär som ingenjör konkurrerar ut berättaren.

Författaren har, trots min kritik, en värdefull kommentar om tingens ordning. Den heterosexuelle mannens lust till en annan man, klädd som kvinna eller ej: ansvaret för det förbjudna läggs på den som penetreras.